.... - Nu är du "gånkig" igen !

- Jaaa, jag är en himla massa gånkig, svarar jag. Döööögånkig !

Min man pussar då mig, klappar lite extra på magen och viskar i min navel....

- Kommer du snart ? Din mamma är lite less.

Jag är less på att den bästa sömnen infaller sig klockan sju på morgonen då "väckarn" spelar Hells bells och jag snozzar i tio-min-perioders med sovvarma kinder, gosetäcke och sköna drömmar. Väl uppe och iväg på jobbet orkar jag tuffa på fram till tvåtiden...sen less och trööött. Matskedsskvättarna som jag åstadkommer varannan timme på natten som vill få mig att tro att nu äntligen ska jag väl få kissa rejält bara fortsätter att luras. Jaa jag är lite "gånkig" !

Dessutom mår jag illa, vilket har fått till följd att jag har stuckit till en och annan matbit till våra kära husdjur under dessa gravidmånader. Nu tror dom rackarna att jag är en vandrande matlåda och tigger med sina stora runda ögon.

- åhhh, ge mig , ge mig !!

Det börjar tidig morgon när jag öppnar min må-illa-låda där jag förvarar halvätna knäckebröd och gaviskon ( äckliga skummande tabletter som ska lägga sig som ett lock i magmunnen ).

På den första tuggan av brödet vaknar Peppehund och placerar sitt bedjande huvud på sängkanten och får mig att känna mig som att jag missunnar honom mat. Vid middagen, den enda måltid som jag faktiskt inte måste tvinga i mig, så försöker jag att vara benhård och utvisa dom fyrbenta ur min åsyn. Med skiftande resultat, katter har ju inte riktigt samma lydnads-lust som hundar.

Bananer, nötter, spenat, bär, hårdbröd och mjölk är min melodi just nu. Någon gång i veckan så skriker kroppen efter fett, typ ägg & bacon stekta i smör....

Nu gånkar jag vidare...jag gnäller också över dofter. Allt luktar. Starkt och "övermycket".

Jag vill ha bebis, NUUUUUU !

Därför måste jag nu ge mig positiva affirmationer...typ några stycken...

# Det är bara snart en månad kvar !!!

# Jag har egentligen inga större krämpor !!!

# Allt är förberett !!!

# Dick är underbar och enormt engagerad !!!

#Jag har bara hört positiva versioner av vaket kejsarsnitt !!!

#Jag väger lika mycket nu som innan, vilket antagligen betyder att jag har förlorat några kilon i vikt !!!

Slut"gånkat".

Om rätt är rätt och fel är fel, så kan ju också rätt vara fel och fel rätt, eller hur ?

Det beror på vem som frågar och vem som svarar eller tvärtom.

Den som tycker rätt kan rycka på axlarna och stoltsera, den som tycker fel , tycker att den har rätt och har därmed lika rätt att rycka på axlarna och stoltsera. Eller bli heligt förbannad på den som tycker att rätt är fel och viceversa........

Det är nu det gäller att ta ett djupt andetag, rätta in sig i Landet Lagom och vända andra kinden till.

...och tillsammans med dom som tycker att rätt är rätt vara överseende med dom som tycker att fel är rätt. Se med "blida" ögon på dessa FEL-sägare och intala sig själv att "de kan inte bättre"...och inse att de tycker ungefär likadant.

Diplomatiskt, eller hur ?????

GRRRR;rrrhar.RRRRROHHLmoooooorrrrrr !

  ...mina egna ideèr om, vad som passar sig och inte. Jag utmanar också åldersfixering.......

När jag var tretton år så ansåg jag att kille i trettioårsåldern var en gubbe. När jag var i tjugoårsåldern så trodde jag att jag var evolutionens topp tio. Vid trettio så insåg jag att det är först nu som jag börjar att lära mig livet. Nu fytio,fortfarande ung, och så oändligt mycket mera trygg och klok....vad väntar vid femtio ? ......

Jag åldersfixerade mig och trodde att min graviditet skulle bli skitjobbig. Och vad i herrans namn ska folk tycka ? ....Folk kommer alltid att tycka, bra eller dåligt. Utifrån ålder, erfarenheter, värderingar, religion, okunskap osv, osv i all oändlighet.

Idag har vi varit på BVC. Allt är alldelens okej med oss enligt prover, hjärtljud och diagram. Jag är faktiskt piggare nu än när jag väntade Rasmus och Hampus, mera tillbakalutad och "go with the flow"...det-här-fixar-sig-alltid-känslan. Och den bottnar naturligtvis i den erfarenhet som jag har hunnit med att lära mig.

Vi har två månader kvar och jag tänker mig att fortsätta jobba så länge som det känns bra.

All kärlek till min underbara familj ! Ni är sammanhanget, alltet och oerhört betydelsefulla. Vi är en brokig sammansättning av skiljsmässor, nya partner och medföljande barn, Fd kärlekar, svärföräldrar och äkta "ungar", vänner i nöd och lust....all kärlek

....Vi har ett hallfönster igen...trallaala !!

Återställt enligt konstens alla regler...skrapat, pluggat, torkat, oljat, målat !

Vi har avklarat huset värsta fönster, det mest åtgångna, skamfilade..oomhändertagna... TRALLAALA !

...ja förutom kyrksalens fem enorma fönsterbågar då.

Men just nu föredrar jag att inte tänka längre än till den närmsta glädjen.

Nu lyser det en lampa i fönsterkarmen, fyra porslinshästar i glada färger är utplacerade och en murgröna kastar sitt slingriga bladverk mot det nymålade bågarna. Lycka !

Timmerstomen i detta gigantiska hus är gjort enligt konstens alla regler. Underhållet därefter är mer yta än "rejäla" tag. Huset har renoverats efter "vi tager vad vi haver". Ett hopkok av färgblandningar, rör/ eldragningar och tillfälliga behov.

Med andra ord ett enormt arbete. Men det är ett fantastiskt hus att utmana, för det har all potential. Färgsättningen i kyrksalen och den stora hallen, är orginal. Vackert komponerad i grå-grön-rosa toner som stämmer bra ihop med de blyinfattade mönstren i kyrksalens bågfönster. Det behåller vi.

I övrigt så har kök, hallar och diverse rum använts till kyrklig verksamhet, scouter, barnverksamhet, allt-i-allo och så vidare.... Ett gäng av glada amatörer har hjälpts åt att skapa förutsättningar för diverse aktiviteter. Men det var väldigt länge sedan någon faktiskt bodde här. Predikanten på femtiotalet och sedan vi.....

Det är ett lyckligt hus, ett hus som fyllts av glädje för byns innevånare under snart ett sekel. Nu är det privatägt och det anbelangar oss att inte förstöra det kulturhistoriska värde som huset har....