egen skull. så måste jag spara orden som jag har "slängt" ut. Jag litar inte ett dugg på att mitt skrivande finns kvar. I min skiljsmässa så försvann datorn och USB: minnet och därmed varje ord. Mina dikter, mina noveller.På internet så verkar det vara så att det faktiskt finns kvar. http://midnightlightarabian.se/blogg/

Den ögonblicks snabba vardagsdagboken finns att läsa. Men var sjutton kan jag någonsin gå tillbaka till dom texterna jag skrev.

...och Teokatt.....och Wirrehäst.....och Smulanhäst.

och klockan är mitt i natten.

Bekvämt ihoprullad ligger hunden Peppe bredvid mig i sängen, på min vänstra arm så sover Teokatt. På den andra armen snarkar min tvåbenta älskling. När jag blickar ut över dalgången så står mina två hästar bekvämt sovande i sitt bås.

Men jag är vaken.

Arg och vaken.

...och ganska ledsen.

Mest över människans oförmåga att inte vara dömande. Samtidigt som jag funderar över var jag ska sätta min röst i valet i år.

Kommunikation funderar jag också på. Storspoven drillar utanför fönstret, kanske måhända att han vill förmedla sig.

Precis på samma sätt som alla fyrbeningar & tvåbeningar vill.